Dårar tycks vara där de ska va, - På sjukhus!

Dålig update från igår, men jag var ganska trött när kvällen kom.
Rickard åkte som bekant till akuten igår, och hem kom han med pencelin och dubbelsidig lunginflammation! Stackarn, det blev sängen för hans del även igår.
När jag frågade honom om vad de hade sagt om svullnaden, så hade han inte fått något svar. Inte heller hade de gett svar om varför han kan ha drabbats eller om det var smittsamt, (finns tydligen smittsamma lunginflammationer oxå googlade vi oss framtill.) Resultatet var inga svar alls.
Jag blev arg och ringde upp akutavdelningen på värnamo sjukhus och fick prata med en näsvis sköterska. Ganska snart klippte hon av mig mitt i en mening med att det minsann vore bättre om han ringde själv. (Jo, med dubbelsidig lunginflammation och 40 graders feber är det nog precis vad man känner för)
Uppenbarligen hade hon ingen som helst lust att prata en liten stund med mig. Men jag lät mig inte nedslås på första försöket utan gick vidare med att jag var tvungen att veta varför han var så svullen. " det finns inga anteckningar skrivna än., och läkaren som behandlat honom har gått för dagen, han får vända sig till vårdcentralen."
"ja, men i egenskap av sjuksköterska kanske du kan svara på om det var en reaktion på iprenen som han tagit det senaste dygnet, han brukar inte äta dem?"
" ja dem behöver han ju inte ta överhuvudtaget, de hjälper ju inte mot det här ändå"
" nej men för att få ner febern har han tagit 2 alvedon och en ipren. och Ipren ska man tex inte ge till någon med vattenkoppor, då det kan ge allvarliga bieffekter. jag tänkte om det kan varit nåt sånt?, men det kanske du inte visste?" (subba!)
"*fnys, ha nej det har jag aldrig hört förut."
Här höll jag på att få spader, inom mig skreks det " IDIOT, va gör du på sjukhus överhuvudtaget?! Gå hem och sätt på din man istället, och sätt dig i skolbänken din inkompetenta bitter fi**a"
men istället för att bekräfta min psykstörda sida, tackade jag vänligt för hjälpen och lade på....
Nej jag är så trött på detta sjukhus, eller ja akutavdelningen i varjefall. Nog fan har jag stött på varenda praktexemplar av renodlade idioter just där!
Men just i går kväll när jag skulle sova, låg jag och retade upp mig på alla dåliga erfarenheter därifrån. Tankarna mal och mal, orolig var jag att svullnaden skulle komma tillbaka och utan att jag visste ordet av det låg jag och funderade på allt jäkelskap jag kunde komma på.
Bredvid mig låg Tyra och sussade så gott och till ljudet av hennes lugna, om än förkylda andetag var jag på vippen att börja lipa.
Där låg jag en stund och tyckte synd om mig själv, om oss...patetiskt inte sant... Nåväl, tillslut kom jag dock fram till att stress i all ära, vad det gäller jobb och saker runt omkring, kanske inte biter så väl, men när det kommer till familjen påverkas jag av stressen direkt. Tack och lov, och förhoppningsvis bör väl tilläggas, stannar stirret i tankarnas trassel på kvällskvisten ;). Och efter lite ältande kommer man oftast till en slutsats och kan somna någorlunda gott, så även igår.

Bytte några ord med grannen nu ikväll och hon undrade hur det hade gått med Rickard, och hur han mådde nu och så. " Är det något så bara ring på dörren, behöver ni åka om han skulle bli sämre så kan alltid någon av oss gå in och sova hos barnen." Det tyckte jag var fint sagt. Barnen, speciellt Tyra, är för övrigt storm förtjusta i grannarna bredvid. Är de ute smiter hon snabb som en vessla igenom häcken intill husknuten, för att busa och allra helst äta upp jordgubbarna i landet :).
De är helt underbara, de låter henne hållas och busar tillbaka och ibland tar de med henne in på en kvällsmacka när hon vägrar att följa med tillbaka hem... Goda grannar är guld värt:).

Nu ska jag nog testa att plugga in jobbdatorn, fungerar allt som det ska jobbar jag hemifrån resten av veckan. Skönt att kunna göra det när Rickard är sjuk och barnen slipper ju på så vis att vara på dagis från kvart i sju till halv sex när jag kommer hem.
Håll tummarna att allt funkar :).