Bara en snabb sväng i affären, blir sällan varken "bara" eller "snabb" !

Go´förmiddag,
Vabbar idag...igen... Stackars Tyra kräktes återigen inatt. Inget dagis, inget jobb!
Ringde fram till vctrl, och bvc sköterskan trodde inte heller att det rörde sig om någon magsjuka. Hon sa däremot att de efter en magsjuka kan bli känsliga i magen och få bakslag någon gång efteråt. Förstoppad är hon inte heller, det kunde tydligen vända ut och in på lilla magen. Kostvanorna är de samma och aptiten är god allmäntillståndet är det inte det minsta fel på.Visst blir man lite matt en stund efter att man nyss kräkts, men sedan är hon på topp igen vår lilla sessa. Så vad de här kräkningarna beror på vet jag fortfarande inte:(. Vi kom iallafall fram till att jag skulle höra av mig om hon kräks igen... En klen tröst men alltid nåt :/

Fick mitt tålamod prövat i affären i förmiddags * suck * jag kan säga så mycket som att OM, ja, jag säger om för det är inte säkert att jag gör det igen. Men OM jag någonsin handlar med mina två trollungar igen så blir det med båda två ordentligt fast surrade i syskonvagnen. Herre jisses den ena är värre än den andra.
Tyra ska bestämt gå och dra på en sådan där korg på hjul och det är väl ok. det är bara det att i den där korgen kanske vi ska ha två av tio varor. Att säga till henne i affären att "den ska vi inte ha" går ungefär lika bra som att försöka dela på havet.
- Det funkar tydligen bara för vissa! Bråka om saken ids jag faktiskt inte heller. (det får vi ta i kassan sedan)
Att det finns fler folk i butiken som ska handla bekommer henne inte alls, -Rädda sig den som kan!
Samtidigt som man försöker hålla någorlunda koll på Tyra så att hon åtminstone inte drar av hälsenorna på de stackars pensionärer som vågat sig ut, ska man ju då försöka komma på vad det var man skulle handla. Det är inte alltid så lätt då senillappen ligger kvar hemma och mitt upp i allt elände så ska Emil STÄLLA sig upp i kundvagnen och följaktligen vägrar att sitta ner.
Med den ena handen fri ( med den andra håller jag ett bestämt tag i stackars Emils ben) lyckas jag till trots välta ner några råvaror i vagnen som får utgöra dagen middag.
När vi tagit oss igenom affären, förbi kalle anka pocket och godishyllor är vi äntligen framme vid kassan. Jag är genomsvett och kan nästan känna vinddraget och den svala luften från dörrarna som leder UUUT härifrån. Snart är vi där, ute och på väg bort från affären, andas, andas...
Men först var det kassan.
Jag börjar med att tala om och plocka upp det vi inte ska ha, varpå möts av en flackande blick och nervöst leende från kassörskan. Haha stackarn, frågan är om det är hennes eller mitt, just för tillfället, taskiga psykiska tillstånd som får henne att bli lite smått nervös...ja jag klandrar henne inte, vilken syn!
Två klätterapor, varav den ena klänger på disken och den andra som kämpar för kung och fosterland för att ta sig upp och ur vagnen, och så en mamma mitt upp i allt, som inte lärt sina ungar att veta hut!
Nu var det kanske inte riktigt så illa som det troligtvis låter, men i mitt huvud var det just så!
Nu sover båda barnen gott en stund och medan de laddar batterierna får väl jag börja med middagen.. ska bara ha en liiiten slurk kaffe till :)