Tick, tack, tick, tack...
11 dagar kvar till bf. Barnvagnen har kommit, spjälsängen är bäddad och bebiskläderna är upptvättade och nystrukna och ligger i sin låda.
Rastlösheten kryper i mig värre än någonsin och det blir inte bättre av att veta att det kan dröja ytterligare 14 dagar till lillkillen vill ge sig till känna. Bortsett från rastlösheten mår jag jätte bra i kroppen och har inga krämpor att tala om. Däremot den psykiska biten av att inte kunna påverka bebisens ankomst blir destomer frustrerande kan jag tycka, det finns ju Inget man kan göra för att snabba på processen. Hur mycket man än googlar på hur man kan starta en förlossning så slutar det med samma visa bebisen kommer när den är redo... Men den här gången har jag gett mig den på att klura ut nåt som funkar, 11 dagar kvar att testa mig fram.
Med Tyra gick över 14 dagar och 5 dagar med Emil och tro mig, det är såå frustrerande antagligen därför jag är så angelägen om att inte gå över igen.
Nej just nu finns det inget jag önskar mer än småonda sammandragningar och kraftig molvärk. När man inte känner så mycket har man ju ingen aning om hur lång tid man har kvar eller hur pass redo kroppen är. Så för att stilla lite av kontrollbehovet har jag bokat en extra tid hos bm på fredag, förhoppningsvis kan hon göra en hinnsvepning som ger bra resultat!
Nu kryper det i kroppen igen, dags att vända upp och ner i tvättstugan. Även badrummet ska få sig en ordentlig omgång idag ;).
Ha en fantastisk dag kära ni!
