Nu är det ju inte bara tanken som räknas

Hej svejs,
Är pigg och glad idag och har en massa planer för dagen. Som sagt än så länge är det bara planer men förhoppningsvis får jag NÅT gjort :)
Har bl.a funderingar på att göra en visit på gymmet och kolla läget, har inte varit och kikat på vårat nya gym ännu:/
Det var igår kväll som tanken kom krypande om att börja träna. Nu menar jag inte att jag ska rusa dit och lyfta skrot i tron om att jag skulle vara någon övermäktig vältränad supermänniska, utan helt tvärtom! :)
Med tanke på insikten om min obefintliga kondition och totalt otränade kropp, ska jag verkligen ta det lugnt i början. Liksom för att vänja hjärna och kropp och förhoppningsvis skapa ett beroende och så småningom en starkare kropp och få mer ENERGI i slutändan.
Jag menar man tecknar sig för ett helt år så varför ha bråttom? Jag känner mig själv såpass bra att jag vet att jag tröttnar på en gång om jag pressar mig själv för hårt, och då blir det ju INGEN ändring alls. Näpp, om jag skriver in mig på gymmet så ska det få ta tid den här gången och jag ska verkligen se till att skapa en bra fysiks grund innan jag börjar utmana mig själv.
Tror ni det funkar? Eller låter det bara som om jag försöker lura mig själv ännu en gång?
Vi får väl se, :) den här damen kan vara envis som synden om hon sätter Den sidan till ;)

Bye for now!